Får bläddra vidare i platsannonserna.
Sitter och tittar på platsannonserna idag igen. Såg att de sökte efter jurister i Uppsala till en advokatbyrå däromkring. Det vore kanske något för min mamma? Hon har ju alldeles för mycket jobb och är rädd att bli utbränd på sitt nuvarande advokatsjobb inne i stan. Inte säkert att det skulle leda till mindre jobb, men man inbillar sig att det är fler uppdrag i storstan än därborta, eller?
Men det är ju så typiskt mig att hitta jobb till alla andra, när det är jag själv som behöver hitta mig ett ordentligt jobb.
Inreda företaget
Sitter och kollar på offentliga möbler örebro. Vi ska nämligen inreda företaget som vi precis har startat och behöver lite inspiration. Vi vill liksom veta vad vi är ute efter innan vi tar in någon inredningsdesigner eller så. De pratade om att jag och Pia kunde få det i uppgift annars om vi ville. Men jag vet inte om jag har tid för det riktigt även om det hade varit önskedrömmen. Men det var ju smickrande i alla fall:)
Man prövar inte barnbacken det första man gör
Jag minns när jag gick i skolan och vi brukade anordna sådana där dagstrippar med bl a skidresor i Borås. Det var i nian vi skulle åka på en sådan där dagstripp.
I vår familj har det aldrig varit särskilt populärt att åka skidor över huvud taget. Min bror försökte väl göra lite karriär i skogarna när Stenmark tog guld, men annars inga resor för att åka skidor i övrigt.
Hursomhelst, så åkte vi en dag skidor med klassen. Tror det var alla nior som skulle iväg. Jag kunde ju inte, så jag fick börja i barnbacken. Det var bara det att barnbacken var rena isgatan. Jag åkte störtlopp rakt ner mot en järngrind och blev helt blåslagen hela jag. Det är min skiderfarenhet.
Ska man chansa eller fega?
Jag funderar på att göra korkskruvspermanent… I helgen gjorde jag korkskruvslockar med locktången och det satt i i två dagar, sedan var jag tvungen att tvätta håret. Men det tog ju en evinnerlig tid. Men jag fick väldigt mycket beröm och min man blev helt excentrisk. Han tyckte jag var supersnygg i lockar! Så nu är det slut med panasonic plattången. Nu är det lockar som gäller. Det ska vara romantiskt och vågigt. Inte spikrakt som jag har. Men ska man våga göra det? Tänk om det inte blir bra och helt förstör håret?!
De fick inte ens säga hejdå till sina klasskompisar…
Är det verkligen rätt människor som har flytt från sitt hemland ska skickas tillbaka till sitt land igen bara för att vi “inte har plats att ha dom” längre? Läste nyss att det är vad som hänt några som bott i Ånge i tio år. De har gått i skolan i sju år i Sverige. Ska de plötsligt skickas tillbaka till sitt hemland. För pojkar och flickor i den åldern så är det ett fruktansvärt trauma. Det som de redan varit med om har ju varit ett trauma för dom. Sverige är ju deras liv nu. Sverige är ju för dem en trygghet, ett säkert hem utan bomber och granater. Är det verkligen rätt och riktigt av regeringen att göra så mot den här stackars familjen?
Näsblod
Jag är en sådan människa som blöder näsblod väldigt mycket särskilt när jag är förkyld eller överansträngd. Det är ju en bra påminnelse på ett sätt på att man ska lugna ner sig. Men det är väldigt frustrerande till exempel när man är utomhus och inte har något papper med sig. Egentligen ska jag äta järntabletter alltid, men man blir ju så fruktansvärt hård i magen av dom så därför vill man ju undvika att göra det om man inte absolut behöver det. Hemligheten handlar väl om att inte komma till den gränsen då man är överansträngd och att äta järnrik mat…
Hur stort är universum?
Det händer så mycket fruktansvärda saker hela tiden jorden utöver så att man inte ens kan ta in allt. Det går in i ena örat och ut ur andra. Dessutom orkar man inte rent psykiskt att komma ihåg allt. Det som berör en mest är ju när det är något som händer i ens närhet. Då blir man lite nervös. Eller när det är nära något som händer nära ens släkt och vänner. Rent egoistiskt tänkande alltså. Men det är ju för att man inte orkar att bry sig längre än så. Det är ungefär som att tänka på hur stort universum är – att det inte har något slut. Det blir för stort för en.